Kompost & jordliv

Den 5e september kom Sasha Faminoff till Färjenäs Skogsträdgård för att hålla en workshop i kompostering. Det blev en otroligt lärorik dag som resulterade i många inspirerade deltagare och anläggningen av en varmkompost i skogsträdgården. I det här blogginlägget tänkte vi utveckla lite mer kring vad en kompost är och hur vi byggde vår kompost under workshopen baserat på vad vi lärde oss den dagen. Trevlig läsning!

En kompost är ett sätt att låta naturens eget kretslopp ta hand om organiskt material. Löv, kvistar, växtrester och annat organiskt material bryts ner av mikroorganismer, svampar och smådjur som tillsammans omvandlar materialet till en mörk, mullrik massa. Den färdiga komposten kan sedan användas på odlingen och ge bättre förutsättningar för växterna.

Kompostering handlar alltså inte bara om att ta hand om trädgårdsavfall, det handlar om att bygga upp en levande jord. I en välfungerande kompost samverkar en mängd olika organismer som bryter ner materialet och frigör näringsämnen.

Genom att kompostera tar vi vara på resurser som annars kanske hade gått till ’spillo’. Det som en gång växte i jorden kan återföras till den och bidra till ett levande ekosystem. På så vis kan vi med komposten skapa ett cirkulärt ekosystem i våra odlingar, i stället för att slänga allt material i trädgårdsavfallet som transporteras bort, och sedan tillföra nya resurser utifrån som dessutom oftast är kemiska.

 För att komposteringen ska fungera behöver de små organismerna som bryter ner materialet rätt förutsättningar. Framför allt handlar det om syre, vatten, kol och kväve. När du har en bra balans mellan dessa delar kommer nedbrytningen att ske mycket mer effektivt och materialet i komposten omvandlas till en näringsrik mullrik kompost.

Syre: Många av de organismer som bryter ner materialet i en vanlig trädgårdskompost behöver syre för att arbeta. Kompost en aerob process (i motsats till anaerob som är en process utan syre). Om komposten blir för kompakt kan luften få svårt att cirkulera. Då kan nedbrytningen gå långsammare och komposten börja lukta illa.

Vatten: Precis som alla levande organismer behöver kompostens mikroorganismer vatten för att kunna vara aktiva. Är komposten för torr går nedbrytningen långsamt. Är den däremot för blöt fylls luftutrymmena med vatten, vilket gör det svårare för syret att nå fram.

Kol: Kol finns framför allt i material som löv, halm, torra växtdelar, flis och små kvistar. Det kolrika materialet fungerar som energikälla för många av de organismer som bryter ner komposten. Grövre och torrare material bidrar dessutom till att skapa en luftig struktur.

Kväve: Kväve behövs för att mikroorganismerna ska kunna växa och föröka sig. Det finns bland annat i färskt gräsklipp, växtrester, gödsel och många typer av matavfall (inklusive kaffesumpen tro det eller ej!). Om komposten innehåller för lite kväve kan nedbrytningen gå långsamt, eftersom mikroorganismerna inte får tillräckligt med det material de behöver för att bygga upp sina celler.

Du behöver inte mäta exakt, men du bör ha en viss uppfattning om materialens kväve-och kol innehåll, och det kan vara smart att använda en hink som mått så du kan hålla koll på hur många hinkar kväverikt material du hällt i jämfört med kolrikt material. Precis som att kompost är en balans mellan syre, vatten, kol och kväve är det även en balans mellan matte, kemi och lika mycket intuition och känsla.

 I skogsträdgården utgår vi oftast från principen att ta vara på det som redan finns på platsen. När det var dags att bygga vår kompost ville vi därför använda organiskt material som vi hade tillgång till i skogsträdgården. Resultatet blev en blandning av:

• Gräsklipp
• Vallört
• Lite fallfrukt
• Täckbark som brutits ner rejält
• Kvistar från en fallen sälg

De mer kväverika materialen (gräsklipp, vallört och fallfrukt) körde vi över med en gräsklippare flera gånger för att finfördela dem. Ju mindre materialbitarna är, desto större yta får mikroorganismerna att arbeta med, vilket ofta gör att nedbrytningen går snabbare.

Därefter blandade vi allt i en skottkärra. Där kunde vi mäta upp mängderna av kolrikt respektive kväverikt material med hjälp av hinkar, tillsätta vatten och blanda allting ordentligt innan vi flyttade över blandningen till komposten. På så sätt slapp vi stå och blanda allt direkt i komposten, vilket både hade varit tyngre och gjort det svårare att få materialet jämnt fördelat.

När vi väl hade hittat en bra fördelning mellan kolrikt och kväverikt material blev arbetet enkelt att upprepa. Vi blandade en ny omgång i skottkärran och fyllde successivt på komposten. Ett ganska enkelt system som gjorde arbetet både smidigare och mer strukturerat!

Så byggde vi själva komposten

Själva kompostburen byggde vi av några rejäla pinnar, hönsnät, markduk och wellpapp.

Vi började med att lägga en nedbrytbar markduk av kokosfiber i botten för att hålla tillbaka ogräset. Eftersom vi inte alltid är på plats för att sköta och rensa komposten ville vi hitta en lösning som krävde så lite underhåll som möjligt. Kokosfibern ger ett tillfälligt skydd mot ogräs och bryts så småningom ner. Vi räknade också med att maskarna skulle kunna hitta in i komposten underifrån med tiden.

Ovanpå markduken lade vi ett lager wellpapp. Därefter formade vi själva kompostburen av hönsnät, som vi höll på plats med kraftigare pinnar och några buntband. Det blev en enkel konstruktion men som höll allt på plats väl, och dessutom blev väldigt billig då vi redan hade det mesta på plats.

Komposten vi byggde i Färjenäs skogsträdgård är en varmkompost. Det innebär att vi har samlat tillräckligt mycket organiskt material och försökt skapa en bra balans mellan syre, vatten, kol och kväve. När förutsättningarna är de rätta blir mikroorganismerna väldigt aktiva, vilket gör att temperaturen i komposten stiger och nedbrytningen går snabbare.

Men för den vanliga trädgårdsentusiasten kan en kallkompost vara ett minst lika bra alternativ, särskilt om man inte har ork eller tid att sätta ihop den perfekta blandningen. Då samlar du helt enkelt trädgårdsavfallet efter hand, allteftersom det uppstår. Nedbrytningen går långsammare, men med tiden omvandlas materialet till jord som kan användas i trädgården.

För dig som har gott om löv i trädgården kan en lövkompost vara rolig att testa. Då samlas löven separat och får brytas ner till en mjuk, mullrik jordförbättring som ofta kallas lövmull. Det kan ta ett eller flera år, beroende på lövsort, fuktighet och hur materialet hanteras. Lövmull är ofta mindre näringsrik än vanlig trädgårdskompost, men den kan bidra till en bättre jordstruktur och hjälpa jorden att hålla kvar fukt. Ett fint sätt att ta vara på höstens alla löv!

Ett annat alternativ är en maskkompost. Här får kompostmaskar och mikroorganismer bryta ner organiskt material, ofta matrester. Maskarna bearbetar materialet och lämnar efter sig avföring som innehåller organiskt material och växtnäring.

Maskkompostering kan fungera både inomhus och utomhus, beroende på system och klimat. Maskarna behöver en lagom fuktig miljö, tillgång till syre och skydd mot extrema temperaturer. De trivs inte heller med att bli övermatade eller att leva i en alltför blöt och syrefattig massa. Det här kan vara ett bra alternativ för dig som har begränsat med utrymme, men det kräver lite omsorg för att maskarna ska trivas och komposteringen fungera bra.

För dig som inte har möjlighet att kompostera på vanligt sätt, men ändå vill ta vara på ditt matavfall, finns även bokashi.

Bokashi skiljer sig från traditionell kompostering eftersom det bygger på fermentering i en syrefattig miljö. I en särskild, lufttät hink varvar du matavfallet med så kallat bokashiströ, som innehåller mikroorganismer som hjälper till att fermentera materialet.

När hinken är full får den stå och fermentera, ofta omkring två till fyra veckor. Därefter är matavfallet inte nedbrutet, utan behöver grävas ner i jord eller blandas med jord så att nedbrytningen kan fortsätta. Med tiden omvandlar mikroorganismer och smådjur i jorden materialet till jordförbättring. En sak att tänka på är att matavfall kan locka till sig råttor och andra djur. Se därför till att gräva ner det fermenterade materialet där djur inte rör sig.

Bokashi kan verkligen vara ett smidigt sätt att ta vara på matavfall och återföra det till den egna odlingen, särskilt om du har begränsat med plats.

För dig som har mycket organiskt material i form av pinnar, grenar, vass eller liknande kan andra idéer till trädgården vara att bygga ett insektshotell, en biodiversitetshäck, hügelbädd eller göra flis till gångar, träd och buskar.

Kompostering är verkligen en fantastisk process som fler borde göra. Nu odlar ju vi i en skogsträdgård där det organiska materialet får vissna ner direkt på platsen och bidra med näring och mullhallt. Men i en annuell odling kan kompost göra under. Att dessutom skapa ett cirkulärt system på platsen du odlar i stället för att frakta matavfall och trädgårdsrester fram och tillbaka är mycket mer hållbart, så vi hoppas du blev inspirerad till att kompostera!

Glad odling,
Färjenäs Skogsträdgård